Här kan ni följa mina förberedelser inför "The toughest footrace on earth" Marathon Des Sables. Ett lopp om 25 mil genom Sahara.
Jag började springa sommaren 2009 när jag förlorade min dotter Lisa 14 år. Det var min kompis Fredrik som fick med mig ut på löprundor. Löpningen har varit en enorm hjälp i mitt sorgearbete. Idag har jag ett fungerande liv och jag älskar livet igen.

Så ofta jag får tillfälle föreläser jag om min väg tillbaka till ett fungerande liv och de verktyg jag använt, förberedelserna inför mitt äventyr i öknen i april, min löpning, inspiration, mål och målbilder.
Lisa pratade ofta om att hon ville bli barnläkare. Jag tror hon hade kommit att arbeta för Läkare Utan Gränser. En organisation som jag tycker är fantastisk och som hjälper så många. Nu vill jag hjälpa dem. Därför har jag startat en insamling. Stöd insamlingen till Läkare Utan Gränser genom att satsa valfritt antal kronor. Ett bidrag lämnar ni genom att klicka på bilden "Läkare Utan Gränser" till vänster.


tisdag 30 april 2013

Marathon Des Sables 2013 - En sanslös upplevelse


Nu har jag äntligen landat efter den makalösa upplevelsen från Marathon Des Sables. Jag ska därför nu försöka mig på att beskriva och sammanfatta mina upplevelser från loppet. Det var med stor förväntan och en pirrande känsla i hela kroppen som jag torsdagen den 4 april tog tåget mot Kastrup. Hur jag än kände efter kunde jag inte finna någon känsla av nervositet.
Första anhalten var Madrid där jag skulle övernatta för att sedan på fredagen möta upp de andra deltagarna från Skandinavien på flygplatsen. Vi skandinaver skulle därifrån flyga i ett plan tillsammans med de spanska deltagarna till södra Marocko.
 
Vid incheckningsdisken kunde du ta på förväntan hos alla löpare som dallrade i luften. Det kändes rätt häftigt och kliva fram till en incheckningsdisk avsedd bara för oss som skulle vara med i Marathon Des Sables.










Vi landade så småningom mitt ute i ingenstans i södra Marocko. Flygledaren bestod av en man i kostym som stod på landningsbanan och pekade vart piloten skulle parkera planet.










Först en timmes bussfärd och när vägen tog slut sista biten på lastbilsflak innan vi anlände till tältlägret.

Vi var 6 svenskar och 2 finländare som intog tält 28. Centralt i innersta cirkeln. Danskar, norrmän och fransmän som närmaste grannar.









Vaknade strax före kl 6 och följde en magisk soluppgång i Sahara. Det var dags för incheckning och innan den måste jag slutligen bestämma vad min packning skulle innehålla. Resväskan skulle lämnas in vid incheckningen för transport till hotellet i Ouarzazate.








I det vackra incheckningstältet var det genomgång av läkarintyg, protokoll från arbets-EKG och packning. Min ryggsäck vägdes in på 9,3 kg utan vätska och nödraket. Med oss från incheckningen fick vi tidtagningschipet, nummerlapparna och nödraketen. Jag fick godkänt och kände en stor lättnad. Nu ville jag bara iväg. Det fanns mycket spring i benen.

fortsättning följer.....



1 kommentar:

  1. Vi vântar på forsâttningen av din berättelse, vi som INTE har sprungit detta loppet !

    SvaraRadera