UTAN GRÄNSER : En manlig förkylning skojar man inte bort

Här kan ni följa mina förberedelser inför "The toughest footrace on earth" Marathon Des Sables. Ett lopp om 25 mil genom Sahara.
Jag började springa sommaren 2009 när jag förlorade min dotter Lisa 14 år. Det var min kompis Fredrik som fick med mig ut på löprundor. Löpningen har varit en enorm hjälp i mitt sorgearbete. Idag har jag ett fungerande liv och jag älskar livet igen.

Så ofta jag får tillfälle föreläser jag om min väg tillbaka till ett fungerande liv och de verktyg jag använt, förberedelserna inför mitt äventyr i öknen i april, min löpning, inspiration, mål och målbilder.
Lisa pratade ofta om att hon ville bli barnläkare. Jag tror hon hade kommit att arbeta för Läkare Utan Gränser. En organisation som jag tycker är fantastisk och som hjälper så många. Nu vill jag hjälpa dem. Därför har jag startat en insamling. Stöd insamlingen till Läkare Utan Gränser genom att satsa valfritt antal kronor. Ett bidrag lämnar ni genom att klicka på bilden "Läkare Utan Gränser" till vänster.

onsdag 6 mars 2013

En manlig förkylning skojar man inte bort

Föda barn har jag hört ska vara tufft. Men en förkylning på en man måste ändå vara värre än värst. Lyckligtvis gick den över ganska snabbt. Insjuknade i lördags och redan igår kände jag tillräckligt frisk för att ta en löprunda i det soliga vårvädret. Men jag lyckades övertala mig själv att vänta en dag till. Tänk att 5 dagars ofrivilligt uppehåll från löpningen kan kännas som en evighet och att abstinensen kan vara så brutalt jobbig.
Men sicken härlig känsla det var idag att äntligen åter få flyta fram över asfalten, dra in luften långt ner i lungorna och på lätta ben lägga meter efter meter bakom sig. Fick ihop sammanlagt 14 km.

Idag blev det också ett första test av min sandgaiters. Skomakaren hade i förra vecka klistrat och sytt fast kardborrebandet på skorna i vilket gaitern ska fästas. Det funkade utmärkt. Ett stort tack till Caroli skomakeri i Malmö.