UTAN GRÄNSER : Jiiihaa Löpfastan är över

Här kan ni följa mina förberedelser inför "The toughest footrace on earth" Marathon Des Sables. Ett lopp om 25 mil genom Sahara.
Jag började springa sommaren 2009 när jag förlorade min dotter Lisa 14 år. Det var min kompis Fredrik som fick med mig ut på löprundor. Löpningen har varit en enorm hjälp i mitt sorgearbete. Idag har jag ett fungerande liv och jag älskar livet igen.

Så ofta jag får tillfälle föreläser jag om min väg tillbaka till ett fungerande liv och de verktyg jag använt, förberedelserna inför mitt äventyr i öknen i april, min löpning, inspiration, mål och målbilder.
Lisa pratade ofta om att hon ville bli barnläkare. Jag tror hon hade kommit att arbeta för Läkare Utan Gränser. En organisation som jag tycker är fantastisk och som hjälper så många. Nu vill jag hjälpa dem. Därför har jag startat en insamling. Stöd insamlingen till Läkare Utan Gränser genom att satsa valfritt antal kronor. Ett bidrag lämnar ni genom att klicka på bilden "Läkare Utan Gränser" till vänster.

lördag 15 december 2012

Jiiihaa Löpfastan är över

Efter 14 dagars frivilligt uppehåll från löpningen var det idag äntligen dags för en efterlängtad löprunda. Med en träningsvärk som heter duga från ett Boxintesivpass i torsdags, gav jag mig ut i snömodden. Mina Karhu Forward Trail Fulcrum wp gav bra fäste i slasket och modden. Det kändes fantastiskt härligt att få springa igen. Gympa, spinning, box, cxworxs och alpingympa i all ära men de går inte upp mot en löprunda. Gruppträningspassen har nog fysiskt givit samma tillfredsställelse som löpningen. Träningsvärken har varit påtaglig efter varje pass och har definitivt gjort nytta. Men när det gäller mental tillfredsställelse så är löpningen överlägsen. Springa ensam med sina tankar, frisk luft och naturen är som en mental orgasm. Snömodden förvandlades i mina tankar till sand. Jag fick ihop 15 km och mår som en prins. Men löpuppehållet resulterade i alla fall att jag kom fram till att det får bli 1-2 gympapass per vecka fortsättningsvis.