Nu har jag äntligen landat efter den makalösa upplevelsen från Marathon Des Sables. Jag ska därför nu försöka mig på att beskriva och sammanfatta mina upplevelser från loppet. Det var med stor förväntan och en pirrande känsla i hela kroppen som jag torsdagen den 4 april tog tåget mot Kastrup. Hur jag än kände efter kunde jag inte finna någon känsla av nervositet.
Första anhalten var Madrid där jag skulle övernatta för att sedan på fredagen möta upp de andra deltagarna från Skandinavien på flygplatsen. Vi skandinaver skulle därifrån flyga i ett plan tillsammans med de spanska deltagarna till södra Marocko.
Vid incheckningsdisken kunde du ta på förväntan hos alla löpare som dallrade i luften. Det kändes rätt häftigt och kliva fram till en incheckningsdisk avsedd bara för oss som skulle vara med i Marathon Des Sables.
Vi landade så småningom mitt ute i ingenstans i södra Marocko. Flygledaren bestod av en man i kostym som stod på landningsbanan och pekade vart piloten skulle parkera planet.
Först en timmes bussfärd och när vägen tog slut sista biten på lastbilsflak innan vi anlände till tältlägret.
Vi var 6 svenskar och 2 finländare som intog tält 28. Centralt i innersta cirkeln. Danskar, norrmän och fransmän som närmaste grannar.
Vaknade strax före kl 6 och följde en magisk soluppgång i Sahara. Det var dags för incheckning och innan den måste jag slutligen bestämma vad min packning skulle innehålla. Resväskan skulle lämnas in vid incheckningen för transport till hotellet i Ouarzazate.
I det vackra incheckningstältet var det genomgång av läkarintyg, protokoll från arbets-EKG och packning. Min ryggsäck vägdes in på 9,3 kg utan vätska och nödraket. Med oss från incheckningen fick vi tidtagningschipet, nummerlapparna och nödraketen. Jag fick godkänt och kände en stor lättnad. Nu ville jag bara iväg. Det fanns mycket spring i benen.
fortsättning följer.....